Bodysurfing
För första gången sedan jag kommit hit så har jag badat på stranden. Man går rakt fram när man går ut från campus, ut mot Temple Beach och sedan fortsätter åt vänster tills man kommer till Hakilua (lätt promenad bort på stranden).
Vågorna var galna dock. Jag som inte alls är van vid vågor smaschades ner mot sandbotten hela tiden. Jag hade nog sand överallt där det inte borde vara.. Inklusive i mina öron... Fortfarande.
Vattnet är galet salt. GALET! Näsan sved såfort det kom in saltvatten och det fortsatte långsamt att leta sig ut ur hjärnan på en när vi gickhem. Men det var riktigt kul. Jag har i alla fall lärt mig hur man ska fånga en våg (även om jag bara nästan klarar av det utan att smachas ner till botten). Plus att mina knän var alldeles ömma och röda efter allt skrapandes mot sanden. Men det var kul. Vet inte hur peppad jag är på bodysurfing igen dock. Det gör för ont i näsan, inte värt det.
Vattnet är turkost, man ser sina fötter på botten. Helt sjukt. Och så hittade vi en liten liten manet på vägen hem. Den var så cool. En geléklump med en knallblå snöre-liknande antenn (or whatever it's called).
So, Bryan (den halvsvenske/amerikanska killen som kan typ 2 ord svenska), har hängt med oss ganska mycket. Eller vi har typ hängt med honom. Han är jätteschysst. Han ringer ibland och frågar vad vi gör och om vi vill hitta på saker. Första gången idag så åt vi lunch, 2a var vi iväg till stranden och 3e skulle vi se The Office med honom men internet funkade inte så vi satt bara borta vid killarnas Hale och snackade. Han är verkligen jätteschysst. Hoppas han är lika härlig när hans flickvän kommer hit också. Men hon är säker jättesnäll!
PUSS
Litet tips. Skittles med chokladsmak är stöööört gott!
Crabman (Anthony) & Tim
Jag, Chantal & Bryan
Jellyfish
