Jakie at Hawaii

Igår var det en stor orkan som drog in över hela Hawaii. På morgonen så vaknade jag upp till ösregn och ett halvt översvämmat campus som jag skulel ta mig ur för att skjutsa Paul till flygplatsen. Ju längre jag åker, desto högre blir vattennivån. Jag sitter fast med en halv meter vatten runtomkring min bil. Ett tag flyter bilen och motorn stänger av, några killar i en truck bakom mig hjälper till att putta bilen till sidan så ajg kommer ur vattnet. Avloppen var översvämmade, folks hus blev översvämmade, bilar var halvt täckta i vatten. Jag blev helt otroligt rädd. När jag i halvpanik öppnade dörren för att själv gå ut och putta bilen (innan killarna kom) så började vatten komma in. Så jag väntar 10 min, vattnet rinner av/ur bilen och jag tar mig några meter bort till bensinmacken och börjar skrapa ut vatten ur bilen. Vattennivån på macken är ca 10 cm och papperskorgarna flyter omkring på macken. Jag måste flytta bilen igen. Kör den upp till vägkanten där den i säkerhet står och går och hämtar Paul som born nägra meter därifrån. Vi får springa ut med hans packning till bilen och är helt dygnsura.
Vi börjar åka men kommer inte längre än 2 km och ägen är avstängd och bilarna har stannat. Jag börjar få sått panik och kan itne tänka på annat än att ringa mamma. SÅ jag ringer mamma, rädd och halvt hysterisk och undrar vad sjutton jag gör på Hawaii och att jag inte vill dö där. Mamma lugnar ner mig och Paul försöker sitt bästa att lugna ner mig också. Jag får itne panik över saker, men jag var rädd. Med min bil flytande några minuter innan och en motor som stängde av pga vattenintag.
Så där sitter vi, klockan 9 på morgonen (och det har redan gått ca 1½ timme sen jag lämnat campus, och det tar 2 minuter till Paul med bil/10 minuter att gå). Så vi stänger av motorn och sätter på en film på min iPod. Efter ytterligare 1 timme så ser vi vägmän som åker förbi och ber folk att vända om. Och jag kommer på att det finns en annan väg till flygplatsen, som inte går längstmed kusten/bergen utan är mer inne i fasta landet. Så vi beger oss av, på en väg med ytterst få vattenpölar (och inga fjuttiga heller men bilen drunknar åtminstone inte). Fukten i bilen gör att vi måste torka rutan hela tiden, motorvägen vi kommer in på efter 40 minuter beter sig som en riktigt regning dag i Sverige, så jag kunde se framför mig, men bara bilen framför och dess ljus och vägens linjer. Men vi tar oss till flygplatsen utan problem och vi säger hejdå.
När jag åker hem igen så slutar det regna (efter säkert 7 timmar av flood&monsun regn). Klockan är vid det här laget 12.30. Men våra finals blev inställda pga Flooding. Halva campus var dränkt, flera av rumsenheterna vart översvämmade, men våran enhet var räddad. Undertiden jag rörtmig till flygplatsen så har hälften av campus lekt i vattnet och den andra hälften hysteriskt själpt ut vatten ur hus/lägenheter/klassrum.

När jag väl kommit hem igen i säkerhet så har jag 4 timmar på mig att vila och torktumla handdukar till bilen för att lägga ut att suga upp vattnet. När jag parkerat bilen på campus och kliver ur kommer chocken och jag får svårt att andas.

Klockan 18.30 är det bara att åka igen för då ska Logan till flygplatsen. Det börjar regna igen, hysteriskt, men slutar efter 2 timmar som tur var! Vi fyllde bilen med folk så den blev tung och inte sladdar så mycket och begav oss till flygplatsen igen. Utan några problem som helst så är vi tillbaka igen på flygplatsen och fikar med och vinkar av Logan som inte kommer tillbaka nästa termin.

Helt utmattande dag. En livrädd dag. En sorglig dag. En hawaii dag utöver det ordinära. Jag är sjukt tacksam att jag lever och att jag har fått vara med om något sådant här så jag nu vet vad jag ska göra om det händer igen.

Förlåt för att jag skrämde er mamma! Men campus hade inte sett något sådanhär på väldigt länge. Sjukt!