are we human or are we dancing?

Någonting som har gjort mig otroligt glad denna helg, förutom den spontana Waikiki trippen igår kväll, är att min höra min bästa väns röst igen. I 40 minuter så kändes det som att jag var hemma i mitt rum i Sverige och pratade i telefon med henne, och inte alls som att jag körde bil i Hawaii, med solen stekande och vinden blåsandes i palmträden. Nu låter det ju då förståss som att jag saknar Sverige fruktasvärt mycekt, vilket jag gör, med inte så att jag gråter varje kväll. Däremot så saknar jag min familj, min bästa vän, stockholms arkitektur, kunna sova i MIN egen säg, vakna upp på morgonen och sätta på MTV och slappa i soffan, sedan göra mig i ordning och ta roslagsbanan in till Stan för att ta en fika med mina vänner.

Den Svenska fikakulturen kommer nog sitta kvar i min kropp ett tag. Men det är ett underbart sätt att visa uppskattning till sina vänner och ha en ursäkt till att umgås med dom. Inte för att man skulle behöva en ursäkt för att umgås med sina vänner.

Ibland känns det som att jag sitter på ett tåg som går väldigt fort, och jag väntar på att det ska stanna snart för avstigning. Rutinerna, vännerna, skolan, upplevelserna, ja ni förstår, de flyter på allt efter varandra. Ibland går det lite skrämmande fort och smidigt. Jag är inte van vid denna smidighet, efter många år i grundskolan. Gymnasiet var ju helt klart bäst, men ändå inte alls som College.

Framför allt så saknar jag min bästa vän. Det finns ingenting som en bästa vän som du kan prata om allt med. Ingen som Stephanie i alla fall. Med en enormt stor risk för att låta "cheesy" så måste jag verkligen fråga om hon verkligen vet hur mycekt hon betyder för mig. Och för sina andra vänner, det är jag säker på. Jag hatar att vi är 12 timmar ifrån varandra tidsmässigt. Det matchar inte helt riktigt..

Medans jag dansar på här borta på Hawaii med skolan och allt. Tro inte att jag har glömt bort er, min familj och mina vänner. Jag tänker på er dagligen, och jag är ledsen att jag suger på att uppdatera er.

Nu i veckan ska kämpas på med Theatre costume sketcher och matematik. Skönt att vi har en ledig dag imorgon (måndag). Martin Luther King Day!


Fred

Kommentarer
Postat av: Mamma

Vi saknar dig med! På soffbordet står den fina svart-vita bild av familjen på Arlanda som Steffi gav mig i födelsedagspresent. I centrum av bilden är du och jag. Jag lutar mig mot din axel och ser in i kameran, och du har ögonen slutna och ser ut att vila lugnt i kontakt med din mamma. Otroligt vackert! Vänta bara tills du kommer hem och får titta på den. Steffi är verkligen begåvad!

Puss, Mamma

2009-01-19 @ 09:02:47
Postat av: stephanie

<<<<<<<<<<<<3 känns som du inte är så långt borta ändå, och snart kommer du hem! Sverige är däremot uruselt! snö och slask ush :(

2009-01-20 @ 16:05:21
URL: http://bananasandmilk.blogg.se/
Postat av: Arandur

Hoppas du får en härlig dag :)

Kolla gärna in min fotoblogg.

Följ den gärna med bloglovin.

2009-01-20 @ 16:07:42
URL: http://arandur.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0