Tsunami Tomult á la Hawaii
Min Fredag/Lördag var väldigt intressant.
Jag och Paul åkte ner till Honolulu för att käka på en Indisk Restaurang, och såg att tidvattnet var sjukt lågt, man såg korallreven typ en halv kilometer ut. SJutk weird, tänkte vi, och så skämtade jag om att det är fullmåne i kväll, och drog till och med till Med "Tänk om vi kommer få en Tsunami" och så skrattade vi.
En halvtimme senare så får Paul ett SMS av sin kollega som vidcare befodrat en "information om Tsunami" på grund av en jordbävning på 8.8 i Chile som nu rippat ut Tsunamivågor över hela Stilla Havet. Shit också!
Vi äter vår middag, och tänker inte mer på det, för skulle det bli något mer allvarligt av det så kommer vi få mer information senare.
Av många konstiga anledningar så hamnar vi i alla fall på Walmart vid 12-1 på natten, där jag köper alla grejer bine och emma ville ha. (förutom iTrippen Bine, för dom var slut, och dom som fanns kvar kostade nära 480 kr..),
när jag sedan ringer Birekt efter vi kommit ut från Walmart så avbryts radion och dom säger "this is not a test, this is and actual tsunami warning. the tsunami will hit Hawaii at approximately 11.19 am,, with waves around 10 feet high" och så ger dom resten av informationen. Men man kan itne få panik först, man msåte vänta på mer information, vilket vi vet eftersom dom testar tsunamisignalen varje vecka, och radiofrekvensen då och då.
Sjukt freaky. När vi sedan åker hem, hänger lite, och jag åker hem till mig vid 4 på natten så kommer informationen om att vi måste evakuera vår sida av ön (eftersom vi bor PRECIS på kusten), Laie... Jag får väcka alla mina roomates, ringa Paul, lugna ner Christa (en av mina roomates som får panik) som sen åker till sin bästa vän Cristy, få in alla i bilen med rena kläder packade, mat och vattendunkar (samt toapapper, som dom var väldigt tacksamma över att jag packade sen) och så åker vi bort mot Mililani, som ligger mitt inne i Oahu.
Bensinstationerna är ÖVERFYLLDA med människor som ska nödtanka. jag har aldrig sett så proppade mackar, men köer upp till 1 km åt varje håll med bilar som väntar, så vi åker bort till Sunset Beach som är på vägen. jag har en halfull tank som räcker gott och väll fram och tillbaka, men vi stannar på Chevron (bensinmacken) i Sunset, som visar sig vara avstängd, mackewn är stängd och ingen tänker komma och öppna den heller. Chevron i Laie fick tydligen slut på bensin också, fick vi veta senare (HALLÅ, I EN TID AV NÖD?! REALLY?).
Pupukea och Waimea som ligger precis i närheten av Sunset Beach, har ett berg som man kan åka upp för, där det finns bostäder, så vi jag bestämmer mig frö att vi evakuerar dit. SÅ vi åker upp, 6 på morgonen, då även Tsunami alarmet går och skrämmer skiten ur mig.
Vi parkerar, sover ett litet tag. Eller vissa av oss i alla fall. jag lyckades inte. Vi det laget vi har parkerat ocha llt så har jag varit vaken 27 timmar. Vi väntar, och väntar, signalerna går av varje timme, och tillslut är hela området fullt med bilar och människor som vi joinar en bit ner för backen för att titta ut över vattnet och vänta in tsunamin.
Men, tsunamin slog aldrig till på vår sida. Det som hände var att vågorna saktades ner, missade Hawaii lite grann. De vågor som träffade vcar knappt en meter höga nere på södra delen av Oahu och vid Hilo Bay på Big Island, men ingen större skada skedd.
Hawaii har tydligen varit due för en tsunami, senaste var 1960 och dom inträffar ungefär vart 50:e år.
Tillslut kommer poliserna och säger åt alla att vi kan åka hem. Vid det laget har jag varit uppe i 34 timmar i sträck, inte kunnat sova. Sjukt hungriga och lättade komemr vi hem, och jag fick de bästa 2 timmarnas sömn jag någonsin haft.
Åker sen över till Paul igen och hänger där med honom och hans roomate Gelu från Nepal. (ganska chill kille.. inget intresse dock hurni. lugna ner er :) hah ). Kommer hem runt 4 i natt och har sovit som en bebis hela natten. Sjukt skönt.
Men jag är okej, vi är okej. Dom som har det riktitg illa just nu är befolkningen på Chiles Västkust och Marqeesas Öarna som fick en träffa av tsunamin.
Tacksam är jag för det i alla fall. Tacksam även för mina vänner osm jag fick spendera denna galna, väldigt tomultande helg med. Människor som jag verkligen bryr mig om.
Utsikten från där vi stod, där vi även kunde se valar glimta upp på ytan:
Jag och Paul åkte ner till Honolulu för att käka på en Indisk Restaurang, och såg att tidvattnet var sjukt lågt, man såg korallreven typ en halv kilometer ut. SJutk weird, tänkte vi, och så skämtade jag om att det är fullmåne i kväll, och drog till och med till Med "Tänk om vi kommer få en Tsunami" och så skrattade vi.
En halvtimme senare så får Paul ett SMS av sin kollega som vidcare befodrat en "information om Tsunami" på grund av en jordbävning på 8.8 i Chile som nu rippat ut Tsunamivågor över hela Stilla Havet. Shit också!
Vi äter vår middag, och tänker inte mer på det, för skulle det bli något mer allvarligt av det så kommer vi få mer information senare.
Av många konstiga anledningar så hamnar vi i alla fall på Walmart vid 12-1 på natten, där jag köper alla grejer bine och emma ville ha. (förutom iTrippen Bine, för dom var slut, och dom som fanns kvar kostade nära 480 kr..),
när jag sedan ringer Birekt efter vi kommit ut från Walmart så avbryts radion och dom säger "this is not a test, this is and actual tsunami warning. the tsunami will hit Hawaii at approximately 11.19 am,, with waves around 10 feet high" och så ger dom resten av informationen. Men man kan itne få panik först, man msåte vänta på mer information, vilket vi vet eftersom dom testar tsunamisignalen varje vecka, och radiofrekvensen då och då.
Sjukt freaky. När vi sedan åker hem, hänger lite, och jag åker hem till mig vid 4 på natten så kommer informationen om att vi måste evakuera vår sida av ön (eftersom vi bor PRECIS på kusten), Laie... Jag får väcka alla mina roomates, ringa Paul, lugna ner Christa (en av mina roomates som får panik) som sen åker till sin bästa vän Cristy, få in alla i bilen med rena kläder packade, mat och vattendunkar (samt toapapper, som dom var väldigt tacksamma över att jag packade sen) och så åker vi bort mot Mililani, som ligger mitt inne i Oahu.
Bensinstationerna är ÖVERFYLLDA med människor som ska nödtanka. jag har aldrig sett så proppade mackar, men köer upp till 1 km åt varje håll med bilar som väntar, så vi åker bort till Sunset Beach som är på vägen. jag har en halfull tank som räcker gott och väll fram och tillbaka, men vi stannar på Chevron (bensinmacken) i Sunset, som visar sig vara avstängd, mackewn är stängd och ingen tänker komma och öppna den heller. Chevron i Laie fick tydligen slut på bensin också, fick vi veta senare (HALLÅ, I EN TID AV NÖD?! REALLY?).
Pupukea och Waimea som ligger precis i närheten av Sunset Beach, har ett berg som man kan åka upp för, där det finns bostäder, så vi jag bestämmer mig frö att vi evakuerar dit. SÅ vi åker upp, 6 på morgonen, då även Tsunami alarmet går och skrämmer skiten ur mig.
Vi parkerar, sover ett litet tag. Eller vissa av oss i alla fall. jag lyckades inte. Vi det laget vi har parkerat ocha llt så har jag varit vaken 27 timmar. Vi väntar, och väntar, signalerna går av varje timme, och tillslut är hela området fullt med bilar och människor som vi joinar en bit ner för backen för att titta ut över vattnet och vänta in tsunamin.
Men, tsunamin slog aldrig till på vår sida. Det som hände var att vågorna saktades ner, missade Hawaii lite grann. De vågor som träffade vcar knappt en meter höga nere på södra delen av Oahu och vid Hilo Bay på Big Island, men ingen större skada skedd.
Hawaii har tydligen varit due för en tsunami, senaste var 1960 och dom inträffar ungefär vart 50:e år.
Tillslut kommer poliserna och säger åt alla att vi kan åka hem. Vid det laget har jag varit uppe i 34 timmar i sträck, inte kunnat sova. Sjukt hungriga och lättade komemr vi hem, och jag fick de bästa 2 timmarnas sömn jag någonsin haft.
Åker sen över till Paul igen och hänger där med honom och hans roomate Gelu från Nepal. (ganska chill kille.. inget intresse dock hurni. lugna ner er :) hah ). Kommer hem runt 4 i natt och har sovit som en bebis hela natten. Sjukt skönt.
Men jag är okej, vi är okej. Dom som har det riktitg illa just nu är befolkningen på Chiles Västkust och Marqeesas Öarna som fick en träffa av tsunamin.
Tacksam är jag för det i alla fall. Tacksam även för mina vänner osm jag fick spendera denna galna, väldigt tomultande helg med. Människor som jag verkligen bryr mig om.
Utsikten från där vi stod, där vi även kunde se valar glimta upp på ytan:
Kommentarer
Trackback
