anyone who can reach you, can love you or leave you.

Jag har aldrig behövt en kram så mycket som jag behövt idag. Vad finns där då? Ingenting förutom ett dumt och smutsigt diskrum på Odengatan.

Straffet man får för att jobba söndagar.

Allt går fel. ALLT. Och jag får plocka upp efter det. Mackleveranser som blir fel + följesedlar som inte är korrekta + 3 timmars konstant ringande telefon + extrem folkrush under dessa timmar + trasiga glas + slut på porslin + dålig natts sömn + mardrömmar + ickeförståelig matteläxa + seg kollega som sticker mitt i rushen + slag i ansiktet med markispinne + mycket mer. Hade någon varit otrevlig på detta så hade jag bostavligen stått där och gråtit mig igenom kvällen, och det lilla har jag att vara tacksam för. När klockan var halv 4, så trodde jag att den var sju. DVS. hemskt.

Ni förstår.
Moodkiller.

David kom efter stängning och gav mig några kärleksfullt och välbehövligt långa kramar. Då släppte det lite grann i alla fall.

Nu ska jag sova.

Kommentarer
Postat av: Nät

David är bäst. Jag hade också kramat dig! och jagat bort alla kunder, och lagat alla glad och fått tiden att gå snabbare

2010-06-14 @ 09:30:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0