Jakie at Hawaii

Det är var jag kallar en söndag.

Förutom att biskopens fru kom förbi och skulle hälsa på mig och typ Brittany. Men jag var den enda hemma. hon tog våra telefon nummer, och sa att hon uppskattar att vi kommer till kyrkan och att hon älskar mig.
Sjukt skumt och skepiskt tyckte jag. Hon har aldrig pratat med mig, ever, och känner inte ens mig. Jag är inte den enda som skulle tycka att det är skumt.

Anyway.

Igår var jag nere i Honolulu, och åkte upp bland bostadsområdet högt uppe på en bergssida och såg utsikten över hela staden, och bevittnade även en riktigt solnedgång. Ni vet, en sådan där man verkligen ser solen gå ner på en klar horisont. Det är inte ofta man får se det hända. Inte så fort heller. Inom loppet av någon minut så fysiskt såg man solen gå ner, nudda horizonten, täckas halvägs och sen försvinna med lite glödande ljus ovanför sig, till en ljusblå halvt upplyst himmel. En känsla av oändlighet slog mig, och hur fantastiskt vacker Hawaii är från rätt sida av ön.

Men jag längtar hem.

Finals veckan kommer snart... Smått panikig över alla prov, inlämningar och uppsatser som ska göras klart.
jag har så många checklistor.. och så lite tid.. och sömn.