Jakie at Hawaii

I söndags morgon när jag kommer till jobbet och ska sätta igång espressomaskinen så är den avstängd. "Weird" tänkte jag, och satte på denna och gick bort mot diskrummet för att sätta igång diskmaskinen medans espressomaskinen värmer upp. Det visar sig att diskmaskinen har pajat. Och medans jag står och försöker lista ut hur jag kan laga den, eller om det finns något jag kan göra så hör jag ett högt "psssch"-ande ljud från baren. När jag kommer ut så ser jag en stor tjock ånga ryka ut toppen av espressomaskinen, och stänger genast av den. Ringer Helena, som säger åt mig att ringa DC:n som då säger att trycket i maskinen antagligen har pajat, och mitt i telefonen med henne så "exploderar" espressomaskinen. (Exploderar i den månen om ett stort pang och ännu mera rök, varpå jag stänger av denna igen). Skit också, vad gör jag nu, utan espressomaskin, på en söndag... som är en av våra bästa dagar på veckan. Det går inte heller att få service för espressomaskinen, eller diskmaskinen, på helgerna.

Så jag går ut och hämtar in två av de nya termosarna (ca 40 cm höga stora saker) och börjar brygga kaffe som galet, för att hälla i dessa, så jag åtminstone har kaffe att sälja när ingen espresso- eller skummjölks relaterad dryck går att göra. Termosarna, kan jag ju börja med att meddela, ska egentligen börja användas på torsdag i samband med en "Bryggkaffets återkomst! tävling/invigning av nya rostningar. Jag springer snabbt ner och skriver ut skyltar att sätta i dörren, på dryckestavlan och en vid kassan som förklarar läget lite kort, men att dom gärna får komma in för vårt jättegoda och nybryggda bryggkaffe.

Med ett konstant malande och bryggande av bryggkaffe under förmiddagen så börjar säkringen till kaffemalaren att gå... typiskt. Men vi klarar oss ändå ganska bra.
I slutändan gick försäljningen bra, handdiskandet finfint, och kunderna var snälla, förstående och glada.