the winner takes it all.
Det är Mamma Mia på tv. Och jag vill helt plötsligt bara åka härifrån, och bosätta mig på en liten ö i Grekland. Själv. Fy vad skönt! Maryl Streep må inte ha den bästa rösten, men hennes version av allas vår ABBA's "The Winner Takes It All" får mig att lugna ner mig lite grann. fin fint.
Igår var det kräftskiva/biljardparty/filmkväll hos fröken Marlene. Jag, Bine, Marlene, Johanna och en massa pojkar. Very nice. Förutom faktumet att jag blev reält sjuk på kvällen :/ Jag blev lite av kvällens underhållning ett tag. Flygeln i Birgerssons "common room" drog i mig, och jag började spela lite The Fray, Gary Jules, Death Cab for Cutie, Leona Lewis och Plain White T's. Kort sagt så var det mycket fint att ha ett rum fullt, och pianot omringat med folk, som står och sjunger till mitt spelande. Treasureable memory.
Oroar jag folk nu för tiden, förresten? Det känns som att varannan människa jag träffar frågar mig hur jag "verkligen mår?". Jag mår fint. Tack? Ja, jag är lite less på hur saker och ting går just nu. Men mest frustrerad. Men jag är knappast i någon oroa-sig-för-Jacqueline-zon, jag har alltid klarat mig jättebra, så varför skulle jag inte göra det nu? Det stör mig lite att man inte frågar på riktigt hur andra mår, tills ett öppet missnöje visas. Det är inte okej. Jag känner saknaden av mina bästa vänner borta i USA, dock. Det kan nog vara det som känns tyngst just nu. Jag känner mig lite solitär, så att säga.
In the words of Joseph Fort Newton: "People are lonely because they build walls instead of bridges".
Igår var det kräftskiva/biljardparty/filmkväll hos fröken Marlene. Jag, Bine, Marlene, Johanna och en massa pojkar. Very nice. Förutom faktumet att jag blev reält sjuk på kvällen :/ Jag blev lite av kvällens underhållning ett tag. Flygeln i Birgerssons "common room" drog i mig, och jag började spela lite The Fray, Gary Jules, Death Cab for Cutie, Leona Lewis och Plain White T's. Kort sagt så var det mycket fint att ha ett rum fullt, och pianot omringat med folk, som står och sjunger till mitt spelande. Treasureable memory.
Oroar jag folk nu för tiden, förresten? Det känns som att varannan människa jag träffar frågar mig hur jag "verkligen mår?". Jag mår fint. Tack? Ja, jag är lite less på hur saker och ting går just nu. Men mest frustrerad. Men jag är knappast i någon oroa-sig-för-Jacqueline-zon, jag har alltid klarat mig jättebra, så varför skulle jag inte göra det nu? Det stör mig lite att man inte frågar på riktigt hur andra mår, tills ett öppet missnöje visas. Det är inte okej. Jag känner saknaden av mina bästa vänner borta i USA, dock. Det kan nog vara det som känns tyngst just nu. Jag känner mig lite solitär, så att säga.
In the words of Joseph Fort Newton: "People are lonely because they build walls instead of bridges".
Godnatt.
Kommentarer
Trackback
